alidacarlmans

Jag vill inte åka hem till tråkiga Vara där alla gör allt för att undvika varandra på stan, ger varandra blickar som uppfattas som sura även om dom kanske inte menas som det. Där mina drömmar inte har en chans till att uppfyllas. Jag vill vara kvar här där solen skiner även när det regnar. Där folk hälsar godmorgon även om man inte känner varandra! Där man njuter av livet varenda dag till MAX!

Men om 24 dagar är det min tur.. Men först Jenns, min sötnos som jag bara hade hört talas om av vår gemensamma kompis Anna är nu en av mina närmsta och bästa vänner. Utan dig hade denna resa inte varit desamma. Tack för allt! Jag älskar dig till tusen sötons! ♥ KL kommer inte vara desamma utan dig, känner redan nu hur tankarna snurrar, hur fan jag ska göra varje fredag? Vem ska jag ringa varje morgon? Vem ska jag slänga iväg ett gulligt litet sms tilll? Vill liksom bara ha möjligheten att packa övernattnings väska och sova hos dig imorgon. Men nu? Ska jag sova hemma? Har liksom sovit hos dig varje helg.. Men värst av allt, att vi pratar minst en gång per dag. Hur ska jag klara mig? Vi får ju panik efter 20 timmar utan att ha hört något ord från varandra.. Får la ta till någon andnings rutin eller något.. Tre veckor, sen ses vi igen! :)

---

Idag har jag, Jenn, Frida och vår alldeles egna JackieO tog en lunch tillsammans på Chillis. Självklart lika goda sallader som vanligt. Och ikväll ska jag hem till henne en sista gång (även säga hejdå till barnen) och hjälpa henne med alla väskor och sedan tar vi LRT till flygplatsen för en sista chai tea latte. Har vi tur så hinner även Jackie avsluta sitt möte och hänga med hon med. :) Hoppas att jag kan hålla inne på tårarna, enda gången jag tillåter mig själv att gråta in public är under en bio. Men släpper redan nu någon tår när jag bara tänker tanken på att krama om Jenn och vinka hejdå till henne när hon går igenom gaten. Ni fattar inte vad jag kommer sakna henne! 
Ni i Sverige får lova att ta hand om henne!