alidacarlmans

Tänkte berätta lite kort om det. (Ja, jag berättar vad jag gör här kompisar, pik till er hemma i sverige). I allafall, det är ett barnhem för barn upp til 20 år. Alla kommer från Burma, man kommer in i ett stort rum som är avdelat med skärmar till kanske 7-8 "klassrum" totalt är det nog 70 barn där inne. Först så skulle jag och Jenn vara med i Fridas klass och bara typ se och hjälpa till där det behövdes. Men efter ett tag så kom det en lärare och frågade om jag ville hjälpa till med en ny elev som behövde extra hjälp. Självklart ställde jag upp, så fick sätta mig ner med en kille som var 15 år. Fick dock lite problem redan när jag presenterade mig. Han såg ut som ett frågetecken. Så jag fick hämta en tolk som fick sitta med oss, men under tidens gång så förstod han mer och mer. Nu kan han tyyp räkna till 20 (till 10 fixar han), han har även lärt sig hela alfabetet (n är dock lite svår) och han har lärt sig namn på lite olika färger. Sedan har han även fått repetera meningar efter mig. Typ som "my name is..." "I am... years old" "My favourite colour is..." och lite väder meningar. Typ "It is a sunny day" m.m.

---

Nästa vecka ska jag även ta över småttingarnas klass, då deras lärare ska iväg till Kina. Detta är verkligen något som både jag och Jenn vill fortsätta med! Funderar även på att åka dit på torsdagar också, problemet är att jag inte vet riktigt vart det ligger så blir svårt att förklara för taxi chaffisen. Men ska försöka hitta någon bra som kan köra och hämta varje torsdag. På tisdagar åker vi nämligen med Frida som kan använda sin familjs chaffis :)

Alla barn som bor där väntar på att få visum och åka till sina föräldrar som oftast har jobb i antingen europa eller USA. Dom flesta av dom har inte ens någon anhörig här i landet. Allihopa är hur söta som helst och ivriga att lära sig, både stora och små.

Får ni någon gång chansen att volentär jobba i era liv. Ta den, utan att tveka. Det är den härligaste känslan man kan ha. Blir bara så lycklig av att veta att jag kan bidra med något som dom behöver och nu får chansen att göra det.